Och så hände de

Oh fyfan vi började bråka. Det började i en högljudd diskution, sen sa hon något så jag inte stog ut slängre, skrik och slag. Jag drog där ifrån så fort jag kunde, med ett uppsvullet öga och tårarna sprutande gåsprang jag genom frövi. Och nu sitter jag ensam hemma hos min pappa med sminket ner till kinderna. Kännslorna väller över! Jag är så förbanna, frustrerad, ledsen men ändå så jävla trött och då förvärras väl saker antar jag. Tänkte kanske säga att jag behövde en kram och någon att prata med men de kanske är bäst om jag bara sitter här för mig själv i stället. Jag vet, usch jävla bittra emo, tänk så om de känns bäst.

Idag tog Praoen slut.
Praoen har vart ganska jobbig men mycket trevligt folk och så är jag glad att jag fått haft med Carro, vi lyckas aldrig riktigt tröttna på varan som för visso är riktigt skönt. Det har vart riktigt kul att ha med dig, du betyder så mycket. Träffade Jenna idag också de va kulkul, hon är så söt.
Fick en påse men chips, godis och en 1.5L dricka som belöning. Hihi.

Så nu är det tillbaka till vardagen igen. Hoppas på att få kunna sova ut och bli lite piggare och- allertare snart igen! :)