Rise Against - ett minne för livet

-Dålig bild på Tim men bevis på att vi stog längst fram!

-En taggad publik innan start!

-Haha, skoja lite med Carros brills på ditfärden.


Rise Against ett minne för livet... ja då menar jag verkligen ett minne för livet.
Allt, verkligen ALLT var perfekt!
Jag och Carro hamnade LÄNGST FRAM,
bättre drag gick inte att få,
det var fullt med härligt folk,
jag fick ett plektrum utkastat från scen,
jag var där med min bästa kompis
och jag fick se bandet som tar störst del av mitt musikintresse.

Dit resan var rolig, jag och min Carro prata på som vanligt och så klart kom gulbilleken igång. HAHA!
När vi väl kom mot Stockholm hade Emelie och mamma lite problems med att hitta hammarbysjöstad
och fryshuset men efter några förfrågningar gick det bra.
Äntligen var vi vid fryshuset,
vi sa hejdå till mamma & Emelie och gick och stalde oss i kön.

Vi stod i kön cirka 2 timmar och vi var ganska långt bak i kön men ändå fick vi ståplats lääängst fram vid scen, fyfan vad lycklig jag va då.
Sen bara drösa det in folk,
publiken var peppade och skrek "Rise Against" hela tiden.
Så klart skrek man med.

Och så till slut efter typ tre kvarts väntan började förbandet att spela.
Regulations , dom fick verkligen drag på publiken och ett plus var ju att dom var RIKTIGT bra. Bra start!

Sen kom de vi alllla hade väntat på, Rise Against.
Och dom körde igång.
Hela publiken började hoppa, skrika och sjunga med.
Jag vet inte hur länge dom spelade,
jag glömmde bort både tid och rum.
Flera gånger höll jag på att klämmas sönder mellan staket och människor men de sket jag i!
De här är de bästa jag har varit med om.

Var kanske en och halv meter från scenen och jag förlorade mej i Tims så jävla underbara röst!
Åh dom körde låt på låt tills de var slut.
När dom klev av scen började alla skriga "Rise Against" gång på gång...igen.
Dom kom tillbaka och körde några låtar till men annu hade dom inte kört "Give it all". Men såklart körde de "Give it all" som sissta låten.
Jag vart överlycklig.
Just den låten väcker kännslor och minnen inom mej!
Jag vart överlycklig, och ja... alla gav verkligen allt!
Och när det veeerkligen var slut kastadade dom upp plektrum med Rise Against skrivet på och såklart fick jag tag i ett!
Det är tack vare min mamma och pappa som jag fick uppleva de här ändå.
Pappa som betalar, mamma som skjusar ;D hihi.

Åh, jag kan liksom inte beskriva.
Jag sa till mamma att detta var den lyckligaste dagen i mitt liv och de menar jag verkligen.
De var den lyckligaste dagen i mitt liv hittils.
Som jag tidigare har beskrivit så var det helt perfect.

På vägen hem värkte min ben, hade lock för örnona och jag var helt slut vilket bara är positivt talat.
Det betyder ju bara att jag har gett gärnet.
På vägen hem låg jag även och tänkte på konserten.
Sen sov jag. Vi gjorde ett stop vid McD, jag och Carro gick in och käkade sen sov jag lite till.
Då jag riktigt vakna till stog vi vid Carros farmors hus, jag fick en stor kram av Carro sen åkte jag hem.
Mitt sista sms gick till Carro, sen somnade jag.

Och idag när jag vaknade var man tillbaxs till vardagen.
De var inte alls kul. Jag fick en konstig kännsla.
Jag jämnförde en kväll på en konsert med en helg i den här lilla äckliga hålan.
Det går knappt att jämnföra...
B L Ä, jag vill flytta här ifrån och jag vill bli äldre.

Vid frukosten skojdiskuterade jag och mammsen om att vi kanske skulle ta och flytta till Naka, stockholm så jag kan gå Mediagymnasiet där, men de blir väl inte av.
Klockan två kom familjen bestående av david, Emelie, Alina, Adrian, Mamma, Pappa, Magnus, Caroline och hundarna.
Vi gick till mormor & morfars grav och tände ljus, efter det gick vi hem och fika.
Och nu sitter jag här, lyssnar på Rise Against.
Maja kanske kommer, vi kanske drar ut eller så blir det lite myskväll.
De kommer ett inlägg om hur kvällen fortsätter i morgon.

Puss
Rise Against är mina gudar!