Smärta.

Jag förstår iningenting. Hur fan kan jag känna en sådan jävla smärta, den kryper från magen, sprider sig i bröstet och når ända till strupen då man känner sig kvävd av klumpen som bildas.
De var mitt fel, de var jag som avslutade det hela.
Ändå blir jag så krossad av att få höra att du redan börjat med henne, hon som står mig allra närmast, vad har du igentligen tänk om henne då tiden fortfarande var vår egen ?
En vis persson sa till mig " klart du fortfarande kan känna dig ledsen för hans skull, ni hade ju ändå en tid tsm".
Dom orden kanske är sanna men ... Hur fan kan jag känna en sådan jävla smärta.
Du vill inte ens prata med mig, jag har otur. Jag trodde detta skulle vara enkelt.
Jag trodde att singel skulle kännas som frihet, men jag är fortfarande fast.
Just nu, din doft, jag sårar bara mig själv mer genom att försöka prata med dig ibland, jag sårar bara mig själv genom att känna lukten av dig i tröjan som bara hänger där, på mitt rum.
Jag är så dålig på att förklara kännslor, är så dålig att förklara hur jag känner, för de var ju trotts allt mitt fel...
Jag ser dig och mig i bilder.
Längar jag efter dig ? Vi passade så bra ihop, vi är hur lika som hällst... när jag började förlora mina kännslor för oss så fick jag nästan panik , jag ville inte!
Men vad ville du att jag skulle göra, låtsas vara kär i dig ?..

Jag önskar bara att du kunde förstå mig, jag önskar att du skulle vara glad, jag önskar att du skulle hitta ngn som är dubbelt så bra som mig, jag önskar att vi kunde umgås som vänner för jag börjar förstå att jag inte är som alla andra, de är just det inom kärlek där jag är anourlunda.
Men hur skulle folket reagera?
De kan inte jag svara på.
Men jag önskar bara att du skulle förstå.
För du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Jag önskar dig all lycka, än en gång så önskar jag att du kunde förstå att jag aldrig har velat såra dig, men jag har då aldrig velat ljuga för dig häller.
Du betyder så mycket Emil Johannes Davidsson.
/ Madeleine Nordén.