Madde känner, hon tänker och ibland lite för väl

"Jag slår snart sönder den här jävla datorn", ja just så känner jag just nu. Jag få behärska mig själv för att inte göra det också. Hehe...

Jag har varit hemma ända sedan torsdag, då jag bara inte orkade vara kvar. Jag har försökt att samsat mig, tagit det lugnt och även försökt att komma ikapp lite med skolarbete. Med god hjälp av mamma har det gått. Det kommer som i vågor, både fysiskt och sykiskt. Så jag vet inte riktigt vad som är vad med det hela. När jag och mamma satt ute i snön, i solen, vid stallet idag bestämmde vi att jag skulle ta mig till skolan i morgon innan lunch, då jag har en tid att passa. Det känns lite jobbigt att prata med någon jag inte känner men... Se Madeleine, Madde, Knatten, det löser sig ju till slut. Ja de får vi verkligen hoppas. Det är inte långt kvar nu.

Äntligen ett plus på vägen - Min bror skrivs förhoppningsvis ut från lasarettet på måndag. Fast han har fortfarande smärtor, det är bara att hoppas på att det blir bättre.
Godnatt!